Magnus Västerbro: " Tyrannens tid", Albert Bonniers förlag 2021
Augustprisvinnaren, författaren och journalisten Magnus Västerbro har kommit med en ny synnerligen intressant och givande bok om de dramatiska åren 1700-1721 då den svenska stormakten gick under.
Mycket har skrivits om Karls XII ända sedan 1700-talet. Men ingen har gjort en sammanställning på hur man hade det i Sverige under den här tiden såsom Magnus Västerbro.
Boken understryker ånyo min frågeställning varför Karl XII får stå kvar som staty i Kungsträdgården i Stockholm, pekandes österut. En rejäl beskrivning borde onekligen finnas intill vad han ställde till med. En kontroversiell fråga givetvis om statyers vara eller icke.
Sverige blev fullständigt utarmat pga av hans krigståg under så många år och ryssen som kom sedan och brände och plundrade längs ostkusten efter det.
Västerbro vill återge hur det svenska folket hade det under den här tiden. Det har inte varit så lätt att hitta underlag till detta då "vanligt"folk inte dokumenterade tiden. Inget som finns kvar i alla fall. Vidare tordes inte folk sätta på pränt hur det egentligen var, man kunde lätt bli ett huvud kortare om överheten fick reda på klagomål.
Men ett antal människor som skrev och beskrevs ändock får vi följa.
Bl a prästen Andreas Rhyzelius, Emanuel Swedberg(senare Swedenborg), diktaren Sophia Elisabet Brenner, Uppsalastudenten Olof Broman och hans liv och verk, den förmögna Christina Piper i Skåne och ett antal till.
Redan när Karl XII år 1700 började med sitt krigståg så var flertalet emot det hela.
Och det blev bara värre efter hand. Och missväxt, svält och böldpest på det.
Den 500 sidor omfattande boken ger en återspegling av hur en människa kan sätta ett land i så stor misär, utarmning och riksomfattande sorg i och med att tusen och åter tusen dog på slagfält, av sjukdomar i fält, svält och kyla.
Och hur den politiska bilden sedan efter krigarkungens död snabbt förändrade styrsättet för landet.
Att envälde skulle bli historia. Så blev det inte riktigt. Senare under 1700-talet.
Läsaren möter namn i boken såsom Magnus Stenbock, Arvid Horn, Georg Heinrich von Görtz och Ulrika Eleonora som onekligen har gått till historien som nyckelpersoner under den här tiden.
Givetvis figurerar tyrannen själv, den först beundrade hjältekungen efter slaget vid Narva i november år 1700 till den person åtskilliga i Sverige och i andra länder senare ville se död och begraven.
Då långt innan skottet 30 november år 1718 i Norge.
"Tyrannens tid" är den tredje boken i en serie böcker som behandlar vad Magnus Västerbro tänker på som apokalyptiska händelser i Sveriges historia. Den första "Pestens år"kom 2016 och skildrar vad som skedde när det senaste pestutbrottet ägde rum i Stockholm år 1710. Därefter kom boken "Svälten-hungeråren som formade Sverige", utgiven 2018 och för den fick han med all rätt Augustpriset.
I de här tre böckerna berättar Västerbro om tidlösa fenomen: farsoter, hungersnöd, krig och förtryck.
Förhoppningen har varit att få syn på vad som är sig likt över tid när det gäller just dessa fenomen, liksom vad som är tidsbundet och därför skiljer sig åt mellan olika epoker. Det som Västerbro framförallt är intresserad av är med andra ord själva människan, hur människor beter sig under skiftande omständigheter. Han tänker sig också att detta perspektiv, siktet på det tidlösa, som gjort att dessa böcker har kunnat kännas aktuella och som han skriver i någon mån kastar ljus även över vissa händelser i vår nutid. Pandemi, klimatet och kulten av starka ledare.
Ny Augustpris-nominering för "Tyrannens tid"?
Torbjörn Andersson
