Sociologen och medie/kommunikationsvetaren Johanna Lindell och statsvetaren/ chefen för tankesmedjan Arena knackade dörr på svenska orter hösten 2019. Dvs innan pandemin.

Platser där inkomsterna är låga, utbildningsnivån låg och missnöjet stort.

Boken "Det svenska missnöjet", Atlas förlag-2021, är resultatet av drygt 300 samtal med människor i trapphus, i vardagskök och på innergårdar.

Från Haparanda i norr, till Landskrona i söder, från Ställdalen i glesbygd, till hyreshusområdet i Sandvången, från småhusen i Ronneby till miljonprogrammet i Rannerbergen, Göteborg.

Författarna menar att missnöjet i Sverige är på rekordnivå.

Det gör också grogrund för att luta sig mot SD, som ett missnöjesparti.

Målet med intervjuerna har varit att få en djupare förståelse för det svenska missnöjet genom att höra människor själva, med sina egna ord, beskriva vad de är missnöjda med.

Många samtal kom att handla om invandring, och invandring var det tema som oftast kom upp i intervjuerna.

Det finns ett konkret missnöje med hur konsekvenser av invandring i form av otillfredsställande integration skapar problem i vardagen.Hur kulturkrockar leder till konflikter i bostadsområden, skolan, när nyanlända inte får jobb, vad ungdomar som inte lyckas komma in i samhället gör på dagarna. Långa vårdköer, det är invandringens fel, som tar resurser blir svaret.

Man anser också att det är ett problem att ta upp dessa frågor utan att bli kallad rasist.

Missnöjet handlar ofta om politiska frågor. Rikspolitiken uppfattas som elitistisk och tondöv.

Låter bekant, från USA. 

Slående är att många av intervjupersonerna upplever att våldet och kriminaliteten ökat markant i samhället. Brottligheten är "importerad" menar man.

Författarna till "Det svenska missnöjet" menar att de orter man besökt har människor konkreta materiella skäl att vara missnöjda med samhällsutvecklingen. Den svenska ekonomin växte under hela 2010-talet, som nation har vi blivit rikare. Men de stigande inkomsterna har inte fördelats jämlikt.

Från 2010 ökade jobbskatteavdragen klyftan mellan de som har en arbetsinkomst och de som får sin inkomst från Försäkringskassan eller a-kassan. Samtidigt har den offentliga sektorn nedrustats, vilket intervjupersonerna är vittnen till med olika svar.

Vad man hade önskat av boken är att författarna också kunde intervjuat folk på några orter där "eländet" inte är så uppenbart som de som beskrivs i boken. Orter där det byggs, med  högre utbildningsmöjligheter, infrastruktur som åtminstone utåt verkar ok. Och vilka svar som ges från människor där. Men annars så är boken "Det svenska missnöjet" onekligen läsvärd och faller i linje med nyligen utgivna "Klass i Sverige, ojämlikheten, makten och politiken i det 21:a århundradet".

Torbjörn Andersson