Isabelle McAllister, "Skavank"-laga,vårda och uppskatta det gamla och nötta". Förlag: Norstedts, 2021

 År 1955 föddes undertecknad. Samma år publicerade Time Magazine en artikel med titeln "Throwaway Living". Det anses vara första gången som slit och slängbegreppet användes.

På den tiden ansågs det positivt. De nya engångsartiklarna sparade en massa tid, framför allt för hemmafruarna.Samma tid kom plasten in i vanliga människors vardag. Modernt och praktiskt var rubriceringen. Massindustri och överproduktion blev praxis. Och tiden från 1964  och fram till 1970-talets oljekris brukar kallas för rekordåren. Mellan 1950 och 1975 fördubblades svenskarnas köpkraft.

Och idag? Baksmälla. Med snart drygt 8 miljarder tvåbenta har vi inte möjlighet att leva kvar i engångssamhället och kasta allt på tippen och ständigt köpa nytt. 

Om detta  och att laga, vårda och uppskatta det gamla och nötta har Isabelle McAllister, som sysslat med återbruk under lång tid, skrivit en bok: "Skavank".Hon menar på att vi måste vara nöjda längre med det vi någon gång skaffat oss för att minska vårt klimatavtryck. Sedan lär hon oss knepen som får de saker vi älskar att hålla längre. Och material som hon belyser är bl a glas, plast, keramik och porslin, läder och skinn, metall, pappar, sten och textil. Hon skriver om överkonsumtion, överproduktion och klimat och miljöpåverkan och hur det ser ut i världen.Läsaren får reda på varför saker går sönder och hon ger en underhållsplanför saker och ting.

Författaren Isabelle har bott i Indonesien och återger hur de behandlar avfallshantering.

1200 lastbilar fulla med avfall kör till världens största sopberg, Bantar Gebang, på ön Java, varje dag. Det innebär en lastbil varannan minut, dygnet runt, år ut och år in. Ingen sortering här. Allt läggs på nämnda hög.

Så här är det på åtskilliga håll i världen. Ohållbart.

Plast tar runt 400 år att bryta ned i vatten, 700 år under jorden , en aliminumburk kan ta 2500 år, en fisklina 600år, en blöja 450 år, papper sex månader osv osv i all oändlighet. Nu är det så att vi svenskar konsumerar 4,3 planeter på ett år och indonesierna knappt en planet per år. Sedan skriver hon om återvinning och dess konsekvenser.. eller inte. Onekligen intressant det hon skriver om detta i slutkapitlet.  Därför menar hon: "använd det du redan har så länge det bara går". Hjälp får du av den här boken.

Torbjörn Andersson