Henrik Ekman, "Naturen vi ärvde-En miljöresa från Tyst vår till het sommar"

 Förlag: Norstedts, 2021.

I många år har vi kunnat se naturprogram på Svt där Henrik Ekman varit presentatör .

Hans röst är förknippad med intressanta naturfilmer från hela världen.

Han har bevakat miljöområdet i snart ett halvt sekel och då som reporter för Svenska Dagbladet, Aktuellt och Svt:s vetenskaps- och naturredaktioner.

Nu har han skrivit en omfattande bok om sitt liv med naturen sedan barndom till nutid.

En utgångspunkt har varit att varje tid har sina frågor. När började man tala om försurning? När blev det tyst, och varför? Löstes problemet eller kom annat upp på dagordningen och tog över?

I det första fallet kan berättelsen skänka tröst och uppmuntran. I det andra påminns vi om att svåra problem kan sopas under mattan. Vi tror att de är lösta eftersom ingen pratar om dem, men det är de inte, understryker Ekman.

Henrik Ekman har alltid tyckt om att följa upp reportage. Att komma tillbaka efter en tid och möta de människor och miljöer som han rapporterat om fördjupar både förståelsen och själva berättelsen.

Men en uppföljning som spänner över sextio år var något annat.

Idag är det vår livsstil som behöver förändras om vi ska kunna förhindra klimatförändringarna, skriver han i förordet. Och förhindra utarmningen av den biologiska mångfalden.

Havsörnen, gråsälen och uttern är tre vinnare i Sveriges fauna som varit illa ute men återhämtat sig inte bara en gång utan två gånger, först från äldre tiders förföljelse och sedan från miljögifter.

Samtidigt är vi enligt forskarna på väg in i ett sjätte massutdöende där kanske en miljon arter kommer att dö ut till nästa sekelskifte. Huvudförklaringen, menar Ekman, är att vi människor fortsätter att beröva dem deras livsmiljöer, och det sker också i Sverige.

En annan iaktagelse som författaren gjort är hur miljörörelsen förändrats. Länge varden biologernas domän, med skyddet av arter och orörd natur i fokus. Sedan tog samhällsvetare och humanister vid, mera intresserade av energiomställning och hållbar livsstil.

Henrik Ekmans ambition har varit att sätta naturvården högt på agendan.Han har känt sorg över att intresset varit så klent. I skrivande stund av boken känner han dock att det börjar bli en förändring när världen pratar om värnandet av biologisk mångfald.

Hans egna faser i livet präglar hur de olika decennierna skildras. Vilket gör läsandet extra givande.

Kapitlet"Tiotal" tar upp nuet med allt vad det innebär av ex. bidöden, avverkning av regnskog, skogen i Sverige, ekobönder, om Trumps förödande inverkan på USA:s natur och miljö, klimatuppvärmningen, om Arktis och vad som händer när det  området exploateras, om all plast i haven osv, Kinas enorma fiskearmador, strandskydd, Fridays for Future, Stora Barriärrevet och koraller, bränder i Australien och Kalifornien, fiskar, mygg , varg och skog samt missade miljömål  och inte minst hans möte med David Attenborough.

Boken avslutas med att Ekman är orolig för det hans ögon ser. Något är verkligen på väg att hända.

Han hoppas att de som förespråkar ny teknik för att minska klimatuppvärmningen och miljöförstöringen får rätt. I förening med en ny tids medvetenhet.

Det blir svårt, skriver han, men ännu svårare med hotet mot den biologiska mångfalden. Och ändå, samtidigt som arter försvinner i en förfärande takt världen överupplever Ekman nästan dagligen hur naturen kommit igen. Den kan göra det, om vi ger den chansen. Politik är det möjligas konst, och allt är möjligt. Hur det går?  Den boken får något av mina barnbarn skriva om sextio år avslutar han.

Torbjörn Andersson